Rossö är en ganska okänd ö i den bohuslänska arkipelagen och det är en fördel för oss som varje år återkommer till ön. Turism är ju sådan till sin natur att när en plats blir för välkänd blir det också många turister på en, relativt sätt, begränsad yta.

Storleken på ”vår” ö vet jag inte exakt men tar man en promenad runt ön får man räkna med att gå ca. 2,5 mil. Det finns omkring 300 året-runt boende, skola, bibliotek, distriktssköterska och posten sköter en lantbrevbärare. En trevlig affär som drivs i fjärde generationen handlare, kiosk som är öppen på sommaren och en hel del annan verksamhet som blommar upp under sommaren.

Ordnade campingplatser har det funnits på Rossö sedan länge. Redan 1954 startade ”vår” camping men då i privat regi. Då fanns också en camping på södra Rossö som dock stängdes några år senare.

Även om bergen, stränderna och havet såg likadana ut då som nu, var det en stor skillnad på campinglivet vid denna tid. Husvagnar syntes inte till utan alla tältade. Detta förde med sig att det sociala livet på campingplatsen var annorlunda mot vad det är i dag. Det var en självklarhet att så fort vädret tillät så var ju alla utomhus. Bergen var då som nu en omtyckt samlingsplats både på dagar och kvällar. Dragspel och gitarrer kom fram och allsångerna klingade mer eller mindre skönt bland tallarna. Nu låter det lite som om det var bättre förr och det var det inte, men annorlunda.

Till exempel tvingades man ha helt andra krav på sin personliga hygien. Detta på grund av att det fanns bara tillgång till kallt vatten som fanns i en tvättränna av rostfritt stål. Lite senare kom det en till på den plats där vårt norra kök nu ligger. Denna var skild med mellanvägg, en för damer och en för herrar. Där fanns också tak och väggar. Vilken lyx, fast dock fortfarande endast kallt vatten. Lyckligtvis fanns det då en badstuga en bit bortåt vägen där man fick låna en badbalja och varmt vatten över kroppen. Kommer inte ihåg om barnen var av samma uppfattning.

En kort period fanns en dusch på området med både varmt och kallt vatten. Denna fungerade ibland om man stoppade i några enkronor. Tyvärr hände det att den också blev strömförande dock endast med svagström så några olyckor hände inte. Att denna dusch kunde komma till stånd berodde på att det fanns en villavagn på området som hade el och beboddes av en klurig herre. Det skulle dock dröja många år innan övriga delar av campingen blev elektrifierad.

Åren gick och vi kom fram till ödesåret 1975. Vi fick besked om att Strömstad kommun stängt campingen på grund av att dåvarande ägare hade tagit in allt för många campare i förhållande till de sanitära resurser som stod till buds. När vi fick reda på detta var vår första tanke, var ska vi ta vägen?

Vi var många som inte kunde tänka oss någon annan plats än Rossö att fira semester på. Då föddes en genial idé hos några framsynta män. Idén gick ut på att bilda en förening och ta över campingen själva. Sagt och gjort. Man bildade en interrimstyrelse bestående av fem personer och tog kontakt med Strömstad kommun och berörda markägare. Man satte igång att ringa de som man kända och fick ihop 75 personer som var intresserade.

Det allra första kontraktet var en preliminär uppgörelse mellan markägarna som då representerades av Axel Jonasson och Lennart Andersson. Det fanns 3 markägare till som hade delar av den mark som nu är campingområdet. Campingen företräddes av Lennart Rohdin och Per Olofsson. Detta kontrakt finns fortfarande bevarat sedan 16/4-1976 då det upprättades.

Tack vare dessa mäns förmåga att genomföra den ursprungliga idén om en campingförening kan vi, medlemmar som gäster, njuta av sommarlivet på ”vårt Rossö”.

Bild 1: F.d. Ordförande Gunnar Bryngelsson med telefonsladden via grenarna ner till tältet.
Det fanns ingen reception men det fanns telefon. Och det fungerade!

Bild 2: Gruppbilden (möte eller resa?) från vänster:
Inger Tholin, Vera Lambert, Bengt Tholin, Signe Bryngelsson, Evert Pettersson, Sören Myrbäck, Bertil Lambert, Lars-Ove Andersson, Per Larsson, Britt-Marie Andersson, Sonja Myrbäck, Laila Larsson, Barbro Pettersson.
Foto: Gunnar Bryngelsson

———————————————————————————————————-

Detta var historien i väldigt korta drag om hur Garviks campingklubb bildades. Var och en kan nog förstå att det ligger många timmar av ideellt arbete bakom för att uppnå den standard som campingen nu har. I dagsläget är vi välkända som en förening som driver en mycket välskött campingplats. En del kanske tycker vi är lite petiga med uppställda regler, men det är det som gjort att vi har ett gott förhållande till både kommun och markägare.

Som alla förstår har det hänt väldigt mycket på de nära 30 år som föreningen varit verksam, och vi hoppas naturligtvis att föreningen kommer finnas länge än. Vi tror på detta för återväxten av medlemmarnas barn är god. Som våra gäster säkert märkt har vi lägre avgifter än de flesta likvärdiga campingar. Detta beror på att vi driver verksamheten ideellt, alltså utan vinstintresse. Detta betyder ju inte att vi kan driva verksamheten utan vinst men denna får oavkortad till de investeringar, underhåll och förbättringar, som måste göras.

Därför, kära gäster, säsonggäster och medlemmar, fortsätt att njuta av Rossö, dess badstränder och sköna natur.

Vid pennan
Evert och Barbro Pettersson
(Årsmötet 2002)